Majoriteten av museer och konstgallerier över hela Europa och faktiskt globalt är ett centralt inslag i landets kulturlandskap. De erbjuder ett institutionellt uttryck för vår gemensamma identitet genom att bevara och tolka en gemensam historia. Men alltför ofta misslyckas de flesta museer, konstgallerier och andra institutionella kulturella erbjudanden att attrahera vissa grupper såsom de från olika etniska grupper, funktionshindrade, HBTQ+-individer, ungdomar och de med låg socioekonomisk bakgrund. Museer och gallerier, tillsammans med många andra stora kulturinstitutioner, erbjöd allmänheten traditionellt – eller en begränsad del av den – en exklusiv version av konst, kultur eller vetenskap. Besök på museer, gallerier, operahus, teatrar och bibliotek är ofta seriösa, exklusiva och till och med dystra upplevelser. Många ansåg förmodligen att sådana institutioner hade lite att erbjuda den "verkliga världen" och att få ansträngningar gjordes för att förändra saker och ting. Museer och gallerier kan ge ett unikt bidrag till att ta itu med frågor om social integration. Museer har potential att inte bara ta itu med nyckelindikatorerna för social utslagning (hälsa, kriminalitet, arbetslöshet och utbildning), utan också spela en bredare och till och med unik roll när det gäller att ta itu med missgynnande, ojämlikhet och diskriminering.